www.forex.se finns även i en anpassad mobilversion

Gå till mobilversionen

Fortsätt på webbversionen

Varning! För att du ska kunna använda alla funktioner på vår hemsida, och inte utsätta din dator för säkerhetsrisker, rekommenderar vi att du uppdaterar till en nyare webbläsare. Mer information

Anna Östrand

Anna är 23 år och är ReseEkonomens nya gästbloggare. På obestämd tid kommer Anna att resa runt i Sydamerika för att uppleva kulturen, se nya platser och njuta av möten med intressanta människor. Här kan du ta del av tipsen från hennes spännande resa. 

Guide till Itacaré 
Itacaré, 19 augusti

Denna pärla är inte så känd bland backpackers trots att här finns över 200 pousadas (hostel/B&B ). Tidigare var detta ett mer exklusivt resmål då det var rätt svårt att ta sig hit men sedan motorvägen som förbinder staden med Ilheus tar det nu bara ca 1,5h med buss (R$12). Kommer man istället från Salvador tar man lättast färjan över till Bom Despacio (R$3,95) för att där byta till buss till Itacaré (R$37). Den resan går på ca 6 timmar beroende på hur lång väntan man har mellan färja och buss.

Itacaré går också under namnet "Itaca-stay" då nästan varenda resenär stannar längre än planerat. Tre dagar blir ofta en vecka och en vecka blir till en månad. Man sugs lätt in i den lugna rytmen i stan. Här öppnar inte affärerna på Pitúba (huvudgatan för affärer, restauranger och hostels) förrän vid tre fyra tiden på eftermiddagen men stänger istället mellan nio och tio på kvällen. Mornarna är dedikerade till surfing då i princip varenda kotte i stan surfar. Inte så konstigt då det finns 12 st stränder inom räckhåll, varav 10st surfbara. Nära stan har du 7st att välja på, "Ribeira" som ligger längst bort tar ca 20 min att promenera till.

Itacaré är också en fantastisk plats att möta nya människor på. Här mixas lokalbefolkningen (var och varannan ser ut som Bob Marley's son!) med alla backpackers och det är ständigt någonting som händer. Det ljuva hippie-livet regerar här och utöver capoeira så finns det flera ställen att praktisera yoga på. Trots sin lilla storlek så finns inte mindre än tre vegetariska restauranger som erbjuder ett gott, varierat utbud av det bästa från naturen.

Trots sin forna popularitet så är det inte så många turister som hittar hit. Det gör att priserna fortfarande är låga både vad gäller mat och boende. Nere på "Pitúba" kan man bo för R$25 natten på "Bananas". Dessutom har "Che Lagarto" just nu ett erbjudande att bo 4 nätter betala för 3. Vill man fly huvudgatan och bo närmre vattnet så hittar man "Casa Tiki" ett nyöppnat hostel nere vid Concha (runt R$35/natt), För att verkligen få lugn och ro omkring sig (eller om man planerar att stanna ett längre tag, du kan få en bra deal om du stannar länge) så ska man leta sig upp till "Baiiro Passagem" och "Ben's Place"(runt R$20/natt). Här har du en 15m lång pool att vila vid de dagar då stranden inte längre lockar.

I matväg kan du hitta det mesta här och det är prisvärt. Det billigaste stället att bli riktigt mätt på är en liten anonym restaurang med inte mer än en meny i fönstret för att indikera att här finns det mat. Den ligger vid "zic-zac:en" (från Pitúba går du bort från stränderna mot Passagem, där gatan tar slut finns zic-zac:en där du hittar denna restaurang i ett rosa litet hus.) Rätterna börjar på R$6 och är tillräckligt för att du ska stå dig i timmar, färska juicer ligger på R$2.

Är man riktigt hungrig så finns det en restaurang högt upp på Pitúba (i riktning mot stränderna) där du betalar R$16.90 och därefter har två timmar på dig att äta hur mycket du vill från buffén.

Vad det gäller de vegetariska restaurangerna så har du nära buffé-stället en turkisk/libanesisk restaurang där du kan få falafel i pitabröd för R$8. Perfekt att gå flera och beställa in olika rätter att dela på.

"Oasis" är en liten pärla med sina låga bord och sittpuffar njuter du av riktigt bra och varierad vegetarisk kost. Priserna börjar på R$8 för en lins-hamburgare med hembakt bröd. Juicerna här börjar på R$5 men är helt naturliga, utan socker tillsatt. Dessutom finns här gratis Wifi vilket gör det till det perfekta stället att hänga på när vädret inte visar sig från sin bästa sida.

"Naturalmente" är en annan favorit som har en fantastiskt god auberginehamburgare för R$8. Juicerna här ligger på R$4 och är riktigt bra dem med. Riktigt god mat!!

Upptäck Rio de Janeiro
Belo Horizonte, 28 juni

 

Dois Rios

Då har jag äntligen fått arslet ur vagnen och lämnat Rio. Under fem underbara månader har jag fått fantastiska vänner (för livet hoppas jag) och mängder av minnen. Rio är en stad som jag kommer hålla varmt om hjärtat och som jag definitivt kan rekommendera att åka till. Det är en stad som har allt. En stad där natur, strand och stad är samlat på ett och samma ställe.

Mina bästa tips för Rio de Janeiro är:

Äta ute:
Santa Teresa:
Här kryllar det av restauranger och caféer/barer där man kan stilla suget. På lördagar ska man inte missa Restaurant Boca Feliz som ligger på Rua Alm Alexandrino 412. Här får man en riktigt bra Feijoada till tonerna av livemusik. Varje lördag innan kl 20.00 kan man lyssna till musiken.

Centro:
Under dagtid finns här massa billiga por kilo- och lunchrestauranger. På helgerna är det rätt tomt dock och dör ut vid klockan 15. På söndagar ska man inte komma hit då allt är stängt!

Ipanema:
Här hittar man riktigt bra restauranger och fina barer. Men här får man vara beredd på att betala lite mer.

Bo:
Rio är en väldigt dyr stad samtidigt som den är populär bland turister så se till att vara ute i god tid med att boka hostel för de billiga ställena fylls snabbt.

Vidigal:
Jag bodde först två månader på ett billigt hostel i Vidigal, det är jag väldigt glad över att jag gjorde och under sommaren har man här närheten till Leblon och Ipanema som är de fräschaste stränderna i Zona Sul. Dock är det långt att åka till centrum och övriga delar av staden så besöker man Rio någon annan tid är under högsommaren så skulle jag inte rekommendera att bo här.

Copacabana:
Jag bodde ytterligare två månader i Copacabana och här har man närheten till allt. Tunnelbanan är aldrig långt bort och bussar och vans tar en lätt till både Ipanema/Leblon och Barra da Tijuca så väl som i den motsatta riktningen mot Botafogo, Lago do Marchado och Centro. Vattnet är inte lika bra som på Ipanema och Leblon men det är absolut badbart. Strandpromenaden är full i princip dygnet runt, då Ipanema dör ut när solen går ner vaknar Copacabana till liv med sina strandkiosker där man både kan få en drink så väl som en bit mat. Det finns fler billiga ställen här än på Ipanema även om priserna inte skiljer sig så mycket åt.

Flamengo:
Vid Lago do Marchado bodde jag hos mina kompisar i nästan en månad. Detta är definitivt mitt favoritställe att bo på. Praia do Flamengo är en mysig strand även om man egentligen inte bör bada här. Istället kan man följa vattnet ända in till centrum något som kanske inte är att rekommendera på kvällarna men under dagtid är det inga problem alls. Från Lago do Marchado kan man ta snabbare bussar till Barra da Tijuca, Jardim Botanico och Lapa ligger 30 minuters promenad bort och massa bussar och vans går hit dygnet runt. Helt klart det stället med bäst kommunikationer då tunnelbanan tar dig på 15 minuter ner till Ipanema om solen strålar.

Shoppa:
Detta var något som jag inte gjorde så mycket men för budget shopparen är ett besök in till SAARA-marknaden (varje dag utom söndagar!) ett måste. Nås enklast via tunnelbanan, station Uruguayana.

Rio Sul är ett gigantiskt köpcenter mellan Botafogo och Copacabana. Här kan man hitta det mesta i klädesväg men för budgetresenären är inte urvalet väldigt stort.
Ipanema och Leblon kryllar av köpcenter och märkesbutiker. Här lever och frodas överklassen så priserna är därefter.

Festa:

Lapa: På fredagar och lördagar finns det inte bättre ställe att vara på. Här fylls gatorna av alla sorters människor och det är definitivt en upplevelse. Man kan lätt spendera en hel kväll med att dricka ute på gatorna, men vill man slå sig ner eller dansa så finns det mängder av ställen man kan gå till. Även om här är bäst under helgen så kan man definitivt gå hit en vardag med och sätta sig på en bar. Dock stänger de flesta ställen här runt midnatt då.

Torsdagar är det Baixo Gavea som gäller. Det är ett pyttelitet Lapa och här är det fler ur medel och överklassen som samlas.

Egentligen finns det alltid något att hitta på, varje dag och nya ställen poppar upp. Det bästa är att fråga runt på hostel eller de Cariocas ni möter på stan.


Göra:

Det finns ju vissa måsten när man kommer till Rio:

Sockertoppen: Vill man vara lite budgetvänlig så är ett tips att gå upp för den första kullen, Morro da Urca som tar mellan 30-60 min. Här kan man köpa den billigare biljetten upp till toppen men studentpriser eller övriga rabatter gäller inte här. Från klockan 19 så är nedfärden gratis från Morro da Urca.

Corcovado-Jesus: Det billigare alternativet är att ta en van upp till Corcovado som går på runt 26 BRL. Men då måste man först ta sig till den bussposten, något som man kan göra på lite olika sätt, dels kan man från Parque Lage vandra upp, något som INTE rekommenderas för den otränade då det är rätt seriös klättring på vissa ställen. Bra skor och mycket vatten är ett måste! Tar man klättringen upp så kommer man inte undan billigare än priset för vanen.
Sen kan man också ta tåget upp. Något som ska vara fantastiskt vackert bara i sig. I priset ingår inträde till statyn men det kostar också ca 45 BRL.

Parque Lage: Hit kan man gå och fika, gå runt i parken och bara sitta och njuta. En av mina favoritplatser i stan. I parken hittar man också stigen som leder upp till Corcovado.

Jardim Botanico: Helt ok att spendera en dag här men det är samtidigt inget speciellt så har man ont om tid så är det inget att prioritera. Inträdet ligger på 6 BRL.

Lagoa: Vill man röra lite på sig tycker jag absolut att man ska promenera runt Lagoa. När solen går ner över Dois Irmãos är det fantastiskt vackert och mysigt att sitta och se himlen reflekteras i vattnet. Det sägs vara ca 7 km runt även om det känns som längre.

Dois Irmãos: Stigen upp till de två bröderna nås via toppen på Vidigal. Den börjar väldigt konstigt då man går in mellan två hus. Fråga mototaxin efter "Trilha para morro do Vidigal/dois Irmãos" och de kan leda er rätt. Håll sedan vänster varje gång stigen delar sig så kommer ni tillslut fram rätt. Magnifik utsikt över Zona Sul och São Conorado.

Rochina: Latin Amerikas största favela är definitivt värt ett besök. Nu är den "pacificerad" dvs. övertagen av polisen så att gå runt här är inga problem. Vill man dock inte åka dit på eget bevåg så finns det möjlighet till guidade turer.

Santa Marta: I denna favela som ligger vid Botafogo spelade Michael Jackson in sin musikvideo till låten "They don't really care about us". Hit kan man komma med en lokal guide som tar en genom Michaels fotspår och visar allt favelan har att erbjuda.

Strand

Stränder:

Bästa stranden är den i São Conorado. Närheten här till Rochina gör att det är många från favelan som kommer hit men det är inget man ska vara orolig över. Stranden är lätt att ta sig till och vattnet är toppen.

Barra da Tijuca: Åker man lite längre bort så kommer man hit. En oändligt lång strand där kite-surfare samlas för att ta sig an vinden och vågorna. Vattnet är bra och stranden är lång och fin, vad mer kan man önska?

Ipanema: Den strand där flest människor samsas om plats i solen. Vid Posto 9, vid den uruguayanska flaggan är bästa stället att träffa nya människor. Sommartid är det proppfullt här och då gäller det att vara ute tidigt om man vill få ett parasoll eller en stol.

Leblon: Den egentligen finaste stranden i Zonal Sul och här är det inte lika trångt som på Ipanema. Perfekt om man vill få ordentligt med plats utan att behöva ta sig ända till Barra eller São Conorado.

Botafogo: Gå inte hit! Stranden är smutsig så väl som vattnet. Det stinker!

Flamengo: Utsikt över Niterói men tyvärr är vattnet egentligen inte badbart här heller. Stranden är ren och lugn och fri från de försäljare som trafikerar Copacabana, Ipanema och Leblon. Dock finns kiosker där man kan få en flaska vatten eller parasoll i solen. Ljudet från flygplanen när de landar och lyfter på den nationella(lilla) flygplatsen kommer man inte undan här.

Arkitektur i Minas Gerais
Belo Horizonte, 23-28 juni 

Akvedukt

Huvudstaden i Minas Gerais heter Belo Horizonte. Bland det annars så gröna och lummiga berg som kännetecknar Minas Gerais dyker som från ingenstans denna metropol upp med skyskrapor och ordnade gator. Belo Horizonte är en stor stad med ca 5 miljoner invånare (lite olika bud finns här men hela Belo Horizonte har någonstans runt 5 miljoner invånare). Det var en av de första (och få) städerna att bli riktigt planerad och ritad. Det märks, här har du stora breda avenyer som tar dig rakt igenom staden. En aveny går i en ring runt hela centrum, och lite var stans finns torg och parker att slå sig ner vid.

Är man som jag intresserad av arkitektur har man här mycket att se. Pampulha, en stadsdel nordväst om centrum har blivit till stora delar ritat av Oscar Niemeyer och hit tar man sig enkelt med buss #2004 från "Parque Municipal" för 2,65 BRL. Bussen stannar nära "Igreja São Francisco de Assis" som är ett resultat av ett samarbete mellan flera olika konstnärer bland annat Oscar Niemeyer och Burle Marx. Att gå in kostar 2 BRL men är värt det då insidan är lika spektakulär som utsidan.

Vid Praça Liberdade finner man också ett hus av Oscar Niemeyer och här kan man gärna sätta sig och läsa en bok eller bara iaktta livet runt om kring. Här samlas alla sortens människor och det är verkligen en mysig plats att besöka.

En favorit är att åka till INHOTIM, som ligger ca 2 timmar från Belo Horizonte. Det går en buss om dagen dit från Rodoviarian (bussterminalen), bussbolag SARITUR. Kl 9.15 går avfärden. Var på plats vid bussterminalen ca 30 min innan avfärd för att köpa biljett (27 BRL för tur och retur). Sen har du ca 6 timmar på dig där för att besöka alla gallerier och njuta av parken innan bussen tillbaka går kl 16.30 (då parken förövrigt stänger). INHOTIM är en botanisk trädgård/park och modernt museum i ett. Runt om i parken finns flera gallerier med olika sorters utställningar (allt går i modern konsts anda), dessutom finner man olika installationer längs stigarna mellan gallerierna. Här fins flera caféer och restauranger och platser man sitta och njuta på. En dag är lite för att hinna se allt. Jag lyckades besöka alla gallerier men skyndade mig runt så för att hinna med allt, att se alla utställningar i lugn och ro behövs två dagar. Hit kan alla komma, familjer, äldre, barn - vem som helst. Så det är en perfekt utflykt att göra med familjen en eller två dagar när man är i Belo Horizonte. Parken har öppet alla dagar utom måndag och priserna är lite olika, tisdagar är det gratis inträde, onsdag och torsdag är lite billigare (20 BRL) än på helgen (28 BRL). För mer information och väg beskrivning om man kör bil: http://www.inhotim.org.br/

Boende:
Jag bodde på två olika hostel i Belo Horizonte, det första "Hostel Taiua" var litet och lite amatörmässigt, men helt ok. Betalade 30 BRL/natt där något som jag tror nästan är lägsta pris i staden. De sista tre nätterna bodde jag på det bästa hostelet någonsin: "La em Casa". 38 BRL kostade det per natt men var värt vartenda öre. Fantastisk frukost ingår och de som har det är underbara. Jag lämnade med massor av tips för min fortsatta resa. De går in för att hjälpa en och tipsar om ställen att besöka i staden. Hur man ska gå eller ta sig till olika ställen osv. Väldigt hjälpsamma!

Se i stan:
Pampulha, man kan promenera runt sjön, ca två mil tror jag, eller så går man bara runt längs den södra stranden för att komma till de "viktigaste" punkterna.

Praça Liberdade, slå dig ner och läs en bok eller bara för att iaktta livet runt om kring.

Praça do Papa, en fantastisk utsikt över stan får man här. Går bussar hit om man inte vill ta en taxi. Att promenera är relativt långt.

Mercado Central, förvilla dig bland gångarna av kryddor, mat, djur, hushållsattiraljer, allt du kan tänka dig gjort av strå och ta en öl/salgado på en av barerna där. Värt att se!

Parque Municipal, en stor park där man kan ta en paus från stan.

Arts&Crafts fair varje söndag längs Av. Alfonso Pena, framför Parque Municipal sätts Latinamerikas största marknad upp. Värt ett besök om inte bar för att uppleva trängseln bland över 3000 stånd.

Äta:
Jag lagade mycket mat själv för att spara pengar men jag åt på ett por-kilo ställe nära mitt andra hostel i Santa Teresa. "Fatima do Bahia" heter restaurangen och för 15 BRL blev jag riktigt mätt. Maten var fantastiskt god så även om man inte bor i Santa Teresa är det definitivt värt ett besök. Du hittar den på Rua Salinas vid hörnet av Rua Hermillo Alves.

Transport:
De flesta bussar kostar runt 2,65 BRL och en enkelresa på tunnelbanan går på 1,80 BRL. Dock finns bara en tunnelbane linje. Lättast är att promenera runt i centrum då backarna inte är för jobbiga och på kvällen kosta på sig en taxi, du kommer relativt billigt undan.


Pittoresk liten stad
Ouro Preto, 21-23 juni  

I Minas Gerais den stat som ligger norr om Rio de Janeiro finns det flera historiska städer som man kan besöka. När portugiserna kom till Brasilien så var det framförallt här som man letade efter guld och andra rikedomar - och fann dem.

Ouro Preto, (som på portugisiska betyder svart guld) är en av de historiska städerna. Ca 7 timmar norr om Rio de Janeiro finner man denna pittoreska lilla stad. Här går arkitekturen i portugisisk kolonial anda med vita hus, färgglada knutar och röda tegeltak. Ouro Preto var från en början "huvudstaden" i Minas Gerais men fick lämna ifrån sig den titeln till Belo Horizonte 1897.

Här kan man lätt spendera några dagar till fots för att upptäcka staden. Det finns flera kyrkor som har fått sin prägel av en av de mest kända brasilianska skulptörerna "Alejandrino". De är verkligen värda att se. Vill man ha mera historia finns det flera museer runt om i staden, bland annat "Casa das Contas" som ligger otroligt vackert vid en liten bäck som rinner igenom stan. (Om jag inte har helt fel så kan man ta en stig som börjar nära bussterminalen ner till Casa das Contas och vidare.) Här finns också mängder av små caféer och restauranger där man kan vila benen. En favorit är det café och chokladeria som ligger på hörnet vid Praça Tiradentes. Godaste cappucinon i stan!

Tröttnar man på kullerstenen kan man åka till närliggande park och gå på en vandring i naturen eller ta en buss till nästa historiska stad "Mariana". Bussar hit går varje halvtimme från Ouro Preto och resan dit är inte längre en 30 min. Mer information om vad man kan göra utanför Ouro Preto hittar man hos Informationen som ligger precis på Praça Tiradentes.

Något att tänka på när man kommer hit är att gatorna är av kullersten så lämna de fina högklackarna hemma! Dessutom är staden inklämd i en liten dal och husen klättrar sig upp längs bergssluttningarna så gatorna är ofta rätt branta så bra skor och mycket vatten är ett måste. Som tur är så finns det mängder av ställen att stanna på vägen om man blir trött. Är man i dålig form eller har svårt att gå så finns det guidade turer och taxis såklart, hör om dem hos informationen.

Boende:
Jag bodde på ett hostel som heter "O Sorriso do Lagarto" som det stod bra om i min reseguide. Det visade sig vara ett sjunk och knappt värt de 25 BRL/ natt som jag betalade. "La em Casa" är ett hostel jag bodde på i Belo Horizonte som också finns i Ouro Preto, här skulle jag rekommendera att bo. Det har varit det bästa hostel jag bott på (någonsin tror jag) och även om priset är lite högre så är det definitivt värt det. Träffade en kille som också hade bott på ”La em Casa” i Ouro Preto och han sa att det var minst lika bra där som i Belo Horizonte. "La em Casa" hittar du precis på Praça Tiradentes. Boka lättast via deras hemsida: http://www.laemcasahostel.com/Bem-vindos.html

De pratar både Engelska, Portugisiska och Franska!

Resetips
Ilha Grande och Paraty, 18-22 maj

Ilha Grande

Lite söder om Rio de Janeiro hittar man den fantastiska ön Ilha Grande. Här ligger de mest fantastiska stränder på rad ut med kusten och in mot ön tar skog och berg över. Det finns egentligen ingen biltrafik på ön utan de enda motordriva fordon man ser tillhör polisen, och består framförallt av fyrhjulingar! Det är inte för intet som ön heter Ilha Grande (den stora ön) och att ta sig runt till fots på ön är en smärre omöjlighet. Men här kan både den vandringssugna så väl som soldyrkaren få sin hunger mättad.

Jag åkte till Ilha Grande med mina vänner från Flamengo. Don, Julian, Jorn och Don's franska vän Antoine. Till en början hade vi planerat på att sova två nätter på ön för att sista natten bo i Paraty men väl där insåg vi att vi ville ha ytterligare en natt på Ilha Grande för att kunna njuta ordentligt av sista stranden så istället tog vi en dagstur till Paraty.
På Ilha Grande bor man i Vila de Abraão. Hit går båtar från tre ställen på fastlandet. På ditvägen tog vi en båt för 15 BRL från staden Conceição do Jaquarei men från ön tog vi den vanliga färjan (dagligen klockan 10.00) för 4,50 BRL och den tog oss till Angra dois Reis där vi bytte till lokalbuss mot Paraty för 9,50 BRL.

Vilha Abraão

Stränder:
De stränderna närmast Vila de Abraão kan man vandra till på ca 2 timmar eller mer. Då man ska över berg för att komma dit är mycket vatten och något att äta under dagen en nödvändighet. Bra vandringsskor är inte ett måste, då man kan gå i flip-flops eller barfota som jag och Julian gjorde den mesta av tiden. Tycker man inte om att vandra så finns det flera olika båtturer som tar en till flera olika stränder runt ön. Det är dock relativt dyrt att göra men en nödvändighet om man vill se stränderna på andra sidan ön då det tar ungefär 8 timmar att vandra dit.

Ett måste är att besöka är "Lopez Mendes" som är en lång vidsträckt strand med vit sand som är fin som mjöl. Den är med på listan över finast stränder i världen och väl på plats förstår man varför. Det tar ca 2-3 timmar att vandra hit och båtresan tillbaka till Abraão ligger på 15 BRL.

Boende:
Under lågsäsong behöver man inte direkt boka hostel i förväg,  Vila de Abraão kryllar av ställen att bo på inklusive campingplatser. Men se till att boka i förväg under sommaren och ledigheter då de billigaste ställena snabbt tar slut. De första två nätterna hade vi bokat på "El Misti" där vi fick betala 30 BRL/natt. Det var helt ok men inget speciellt. Sista natten hittade vi en pärla som man MÅSTE boka i god tid då det är fullt mest hela tiden. "Studio Beach Hostel" heter det och där fick vi betala 20 BRL och då ingick tom frukost!

Paraty

Paraty:
En riktig pittoresk stad som är byggt under havsnivån så ofta är kullerstensgatorna här översvämmade. Så var dock inte fallet när vi var där. Inne i det gamla centrumet är det förbjudet med biltrafik och här sker mycket transport fortfarande med häst och vagn. Arkitekturen går i portugisisk kolonial stil med vita hus och färgglada knutar.  Bäst upptäcks stan till fots och även om vi bara hade sex timmar eller så kändes det inte som vi missat speciellt mycket när vi åkte därifrån. Självklart tror jag att det finns mycket att se runtom i staden som vi inte hann med men man behöver inte planera en vecka där precis.

Turkisk restaurang i Paraty

Ett måste i Paraty är att äta på den turkiska restaurangen "Istanbul" som ligger precis vid bussterminalen. Fantastiskt gott och fräscht då allt görs på beställning och du får en kebabrulle för ynka 10 BRL. Helt klart mest prisvärda maten jag ätit här i Brasilien.

Ekonomi:
- Vi gjorde av med ca 500 BRL var på denna resa men då lagade vi inte mat själva en enda gång utan vi åt ute varje gång. Resan med buss och båt till Ilha Grande gick på 59 BRL (från dörr till dörr). Från Ilha Grande till Paraty med båt och buss betalade vi 14 BRL och slutligen bussen från Paraty till Rio gick på 55 BRL . Väl i Rio tog vi en taxi tillbaka hem då vi kom fram mitt i natten och den gick på 7 BRL/person. Så totalt för resor betalade vi 135 BRL.

Kalas och fotoutställning

Rio de Janeiro, 8 maj


Förra helgen var återigen en galen helg, fullspäckad med saker att göra. I fredags var vi till Vidigal (favelan där jag bodde i början) för att fira två gringos som båda fyllde 30! En helgalen kväll som slutade med att vi hoppade på en buss som tydligen inte alls stannade vid flamengo utan bara körde förbi. Så vi fick snällt hoppa av vid Museo de arte Moderna (MAM) och promenera tillbaka. Men det var inte helt fel det heller för just som vi passerade MAM så gick solen upp och att se dess fönster fyllas av gyllene gryningsljus var inte fy skam. Dessutom stannade vi till vid stranden och satt och njöt en stund i solen, lugnet en tidig morgon innan stan riktigt har hunnit vakna. Så innan vi kom hem hade dagen redan börjat. Så sent på eftermiddagen när vi vaknade så åkte jag, Julian och Jorn in till stan för att gå på en utställning av "the Campana Brothers" två kända konstnärer/designer ifrån Brasilien. I helgen var det sista helgen för denna utställning "Anticorpos" som bestod av blandade verk mellan 1989-2009. Men vi hade inte riktigt koll på hur länge utställningen hade öppet en lördag så när vi väl kom in till stan så var klockan redan sex så istället för att chansa så gick vi till en annan fotoutställning vid Praça da Cinelândia precis vid Cinelândia tunnelbanestation.

En fransk fotograf vid namn; Yann Arthus-Bertrand, har under 20 år åkt runt vår planet och fotograferat naturen i syfte till att öppna ögonen för den miljöförstöring som sker. Dessutom var det en del bilder ifrån Rio. Till varje bild så finns en text där man kan få mer information. Det står inte bara om naturen utan även problem som könsstympning av kvinnor tas upp. Med hjälp av fotografier försöker han belysa olika problem som vi står inför. Inom loppet av 20 år riskerar ett av 5 ryggradsdjur att bli utrotat. Runt en biljon män och kvinnor lider av undernäring vilket är lika många som lider av fetma. Vi var nog där i över en timme och njöt av fantastiska fotografier samtidigt som vi tog del av skrämmande fakta. Har man inte vägarna förbi Rio men ändå vill ta del av detta projekt så kan man gå in på hemsidan: http://terravistadoceu.com/sobre-a-exposicao/
Utställningen pågår till den 24 juni. Tyvärr är hemsidan bara på portugisiska men som tur är finns alltid Google-translate som är rätt bra om man översätter mellan engelska och portugisiska. Vill ni veta mer om fotografens vision om en bättre planet och vad han gör för att förbättra den så gå in på hans organisation Good Planets hemsida: www.goodplanet.org

På lördagskvällen var det en avskedsfest för två brasilianare som ska vidare ut i världen, en till Sydney(snacka om att jag är avis!) och en till Rom. Så efter att ha lagat lite mat snabbt och försökt fixa till oss lite bar det av till Botafogo. Eftersom vi hade varit ute så sent kvällen innan så tänkte vi bara stanna en kortis. Men det gick ju inte. Vi hade en så kul så vi kom inte därifrån förens i gryningen, igen. Så på söndagen kom vi inte heller ur sägen förens sent på eftermiddagen men nu visste vi att utställningen med Campana bröderna hade öppet till kl 21. Så vi skyndade oss till CCBB (Centro Cultural Banco do Brasil) för att inte gå miste om den. Det var sannerligen en rätt speciell utställning. Många av deras verk är mer konst än design men det fanns vissa saker som jag definitivt skulle kunna se i ett hus. Jag kan definitivt hämta någon form av inspiration därifrån även om jag inte skulle sätta dem högst på min lista över favoriter. 

/Anna

Kulturtips!

Rio de Janeiro, 25 april

teater

Den senaste veckan har jag gjort min beskärda del av kulturpiller här i Rio. Det började i fredags med att jag träffade upp mina vänner och vi åkte till CCJF (Centro Cultural Justiça Federal) helt enkelt ett kulturcenter. Sådana finns lite var stans runt om här i Rio och de har alla sina olika utställningar och arrangemang. Vi gick dit i första hand för att se en fotoutställning ifrån Rochina, men den var inte så speciellt spännande och inte heller så stor. Däremot hade de en stor utställning av en fransk fotograf vid namn Robert Doisneau Han hade verkligen några speciella bilder, också en film där han berättade om sina bilder, hur han tog bilderna och sitt liv som fotograf. Bilderna på utställningen sträckte sig från 20-talet och framåt men inte en enda bild var på förödelsen av kriget utan även då man kunde skönja krigets förödelse så var det glada bilder. Han förklarade detta i filmen att kriget tog så mycket av folk att han ville visa dem den bra sidan av verkligheten med. Han var inte intresserad av att dokumentera krigets förödelse. Filmen var på franska med portugisisk textning så för den som inte är speciellt flink på de språken kan det vara svårt att förstå. Har ni vägarna förbi eller är det en utställning i någon annan stad så passa på. Bilderna var otroligt vackra! Men för den som befinner sig i Rio så ligger det här CCJF precis vid metrô stationen Cinelândia. Adressen är: Av. Rio Branco, 241 – Centro. (http://www.ccjf.trf2.gov.br/default.htm)

Dagen efter, i lördags, åkte jag och en vän tillbaka till mot Cinelândia för att gå till MAM - Museo do Arte Moderna. GÅ DIT! Det kostar R$ 6 att gå in och vi spenderade minst ett par timmar där. Själva byggnaden i sig är bara den intressant arkitektoniskt och där den ligger, vid början av Parque Flamengo är väldigt fint så man kan lätt strosa runt där ett tag. Just nu har de en väldigt intressant utställning av Fernanda Gomez i den öppna ytan med stora fönster på bägge sidor har konstnären tolkat byggnaden och dess mening med att placera ut diverse vanliga föremål så som lådor, krossade glas, knivar och en tumstock. När man först kommer in är det vet man inte riktigt hur man ska tolka det hela. Medan man går runt och ser dessa olika spridda föremål ser man hur de skapar nya rum, hur de bildar nya universum med varandra och man förstår hur hon har tänkt. Det var denna del som satte störst prägel på mig. Det och trappan upp till utställningsdelen var enligt mig fantastiska. Väl värt ett besök enligt mig. (http://www.mamrio.org.br/index.php?option=com_content&task=view&id=24&Itemid=42)

När vi var klara på utställningen bestämde vi oss för att hitta en bar och lite mat. Efter att ha promenerat i "fel riktning" och inte hittat mer än en öde stad, bestämde vi oss för att gå mer mot Lapa, där vi visste att vi skulle hitta något. På vägen dit började det spöregna och efter att ha stått under ett litet tak en stund avtog regnet och vi avancerade till en kyrka. Där vi satt och funderade över religion och även denna byggnads speciella arkitektur. Denna synnerligt speciella katedral rymmer 20.000 personer i ett stort öppet rum med fyra stora fönster som sträcker sig från tak till golv. Trots denna intressanta arkitektur är inte speciellt omtyckt av alla rio-bor som kopplar ihop den med dåtidens diktaturskap. Men för oss turister är den väl värt ett besök tycker jag. Adressen dit är: Av. Chile, 245 - Centro, åker man till lapa så ser man den och vi gick som sagt dit på en 15-20 minuter från MAM.
(http://www.catedral.com.br/)

Katedral

Senare på kvällen gick vi på teater. Vi hade fått nys om en pjäs genom en brasilianska vars vän spelade i pjäsen "Ópera do Malandro". Även om allt var på portugisiska och det var svårt att höra vissa av dem så var det väldigt kul att se. Efteråt hängde vi på skådespelarna och tog en "avslutnings öl". Ett utmärkt tillfälle att öva på språket!

Här kan ni kolla på föreställningen! 

http://www.youtube.com/watch?v=msQHmHMAK3Q&feature=related

I måndags var det en ledig dag här i Rio. Vaknade i mitt andra hem, Flamengo och mesta delen av dagen spenderades med att titta på "the Game of thrones" en fantastisk serie för övrigt. Men sen på kvällen bar det av till São Conrado, ett område i Zona Norte där det var en balettföreställning. De hade byggt upp en stor arena och tydligen hade det varit olika föreställningar under dagen men då vi väl kom dit var det Ungerska nationalbaletten VIRSKY som hade en föreställning kvar. Jösses, vilka muskler dessa måste ha! De var inte en klassisk balett direkt men mer klassisk, traditionell ungersk dans i sitt esse! Killarna hoppade högt och satt på huk och sparka benen framför sig. Ni förstår nog vad jag menar. Jag försökte göra samma sak på perrongen hem men det gick inte. Inte ens i närheten. Imponerad är det rätta ordet! 

/Anna

Språkskola

Rio de Janeiro, 24 april

Den språkskolan som jag har gått på här i Rio heter Casa do Caminho och har varit superbra. Lärarna är välutbildade och undervisningen sker på portugisiska. Är det något man inte har förstått så har det gått bra ändå att få det förklarat på engelska/portugisiska och dessutom har de andra i klassen som har förstått hjälpt till om deras engelska har varit strået vassare än lärarens. Så på 5 veckor (70 timmar) känner jag att jag har lärt mig språket. Självklart är jag inte helt flytande men jag pratar på med alla och det är mer eller mindre utan problem. Idag är mitt största hinder mitt bristande ordförråd men det blir också bättre varje dag.

Det är definitivt en skola jag kan rekommendera och inte bara för lektionerna och lärarna utan den gör så mycket mer. Varje dag finns det minst en aktivitet som skolan organiserar, allt från brasiliansk film till sambalektioner. Många av dessa är dessutom gratis och det är ett utmärkt sätt att träffa nya människor och öva sin portugisiska på. Har man lite tid över här i staden och känner att man vill komma snäppet närmre alla Cariocas (Rio-bor) så tycker jag definitivt att man ska besöka deras hemsida för mer information om priser etc.

http://www.casadocaminho-languagecentre.org/

Flyer


Själva skolan drivs för att stödja Casa do Caminho i Xerém. Det är ett barnhem som arbetar för att hjälpa familjer i nöd. Ge barnen en annan möjlighet än att driva runt på gatorna och hamna i en ond cirkel av våld och droger. Själva barnhemmet ligger en bit utanför Xerém men Casa do Caminho har också ett Cultural Center inne i staden där de ger engelska lektioner och andra kurser. De är gratis för dem som inte kan betala. Dvs. har man möjlighet får man gärna bidra med en liten summa som går till andra aktiviteter men har man inte den möjligheten så ska man ändå kunna få nytta av det som erbjuds. Dessutom arbetar de för att få igång en ekologisk farm där de odlar frukt och grönt för att kunna ge barnen bra mat. De grönsaker och frukter som barnen inte äter blir till olika sylter och chutneys/såser som går att köpa för en billig penning (mellan R$ 5-10) nere på språkskolan i Ipanema.

Man kan också ansöka om att volontärarbeta hos Casa do Caminho. Eftersom de arbetar med barn vill de att man stannar i minst 6 månader. Men mer information om deras arbete och möjlighet till volontärjobb finns på deras hemsida:

http://www.casadocaminhobrasil.org/

/Anna

Rochina och påsk

Rio de Janeiro, 13 april


Påsk i Brasilien är en upplevelse. För det första töms staden på "Cariocas"(Rio bor). De ersätts av turister från andra delar av sydamerika och övriga Brasilien. Planerar man att komma hit så är det en bra idé att boka sitt hostel i god tid innan för att slippa betala för ett dyrare rum. Samma sak gäller turistorterna så som Paraty, Ilha Grande och Buzios. Många tar tillfället i akt att åka iväg första ledigheten efter Karnevalen.

Jag hade själv planer på att åka till Paraty, en stad som ligger några timmar sydväst om Rio. Paraty är känd för sin arkitektur och den stad där kolonial-portugisisk arkitektur är bäst bevarad. Det är dessutom förbjudet med biltrafik inne i stadskärnan. Vill man ha mer av naturen kan man ta en buss ca 1 timme söderut till Trnidade. Det är en liten fiskeby som ska ha fantastiska stränder och vandringsleder. För mer information om Paraty och städerna däromkring besök denna webbsida. Den finns också på engelska men har man lite kunskap i Portugisiskan så finns det lite mer utförlig information på den portugisiska delen:

http://www.paraty.com.br/

Men då alla hostel var uppbokade blev resan min inte av. Istället har jag varit med mina nya kompisar (ett gäng studenter som delar en lägenhet i Flamengo.) Det är ett fantastiskt gäng och jag känner mig riktigt lyckligt lottad som har träffat dem. Vi planerade att bestiga Rios högsta topp, Pedra da Gavea. Men vi var sega i starten i fredags morse och då vädret inte riktigt var på vår sida så åkte vi till stranden i São Conrado istället. São Conrado är ett område mellan Leblon och Barra da Tijuca. Som med allt med den här staden är kontrasterna otroliga. São Conrado i säg är ett väldigt välbärgat område med ett gigantiskt stort köpcentrum med designerbutiker. Det ligger precis nedanför berget som Rochina, den största favelan, letar sig upp för.

Mina vänner läser på samma skola som en kille (Pedro) från Rochina. Så efter stranden gick vi och träffade honom för det skulle vara ett stort påskskådespel i Rochina på fredagskvällen. Efter lite mat i magen var det så dags. Skådespelarna stod på var sin sida av vägen och vi i publiken var i mitten. Sakta men säkert letade sig detta skådespel uppför vägen, de stannade till utanför butiker, på tak, på folks balkonger och Jesus och hans anhängare stod på ena sidan medan fienden höll till på den andra. Så stod de och ropade på varandra, iscensatte vägen till Jesus korsfästelse. Det var fantastiskt att se dem, att ljudet alla gånger inte fungerade spelade dem ingen roll. Att de var tvungna att tränga sig emellan alla åhörare blev en del av showen. Tillslut kom de upp till en kyrka där alla samlades inne på gården. Det var där som slutscenen spelades och folk samlades i fönster och på taken för att kunna se.

När föreställningen var över så fortsatte vi upp i favelan mot Pedros hus. På vägen dit stannade vi till vid några barer och tog en öl. Vid den sista baren tog de fram stolar åt oss så vi kunde sitta. Efter en stund kom trummorna och tamburinen fram och vi bjöds på en show. Samban och musiken rinner i deras blod och de flesta bemästrar takten på ett sätt som vi bara skulle kunna drömma om. Instrumenten vandrade runt och varje gång vi fick slut på öl så kom nya fram. När det var dags att åka hem tog vi "Mototaxis" (motorcykeltaxis) ner. Den bästa taxin som finns! Snabbt och säkert är man nere för en billig peng (R$ 2).

Sen bar det av till Flamengo där jag numer har fått en egen säng(!) för att dagen efter återvända till Rochina och gå på födelsedagskalas hos Pedros farfar. Han bor högst upp i favelan och från takterassen har man utsikt över båda sidorna om staden. På ena sidan ligger Lagoa och Copacabana och på den andra ser man ner mot São Conrado och Barra da Tijuca. Förmodligen en av de bästa utsikterna i stan!  

/Anna

"Det är här Brasilien, Anna"

Rio de Janeiro, 3 april

På söndag går mitt turistvisum ut. Det betyder att jag har varit här i tre månader(!). Tiden har sannerligen rusat iväg. Vet inte om ni känner samma sak där hemma men för mig så skulle jag lika gärna kunnat komma igår. Vet inte var all tid har tagit vägen. Det känns som att jag knappt gjort någonting men när jag tänker tillbaka inser jag hur många människor jag mött, saker jag sett och gjort. Det är nästan ogreppbart, tre månader låter länge men här känns det som ingen tid alls.

Men till problematiken; jag måste ansöka (och få) förlängt turistvisum, dvs 90 dagar till. Detta ska göras på Policia Federal på deras kontor på den internationella flygplatsen (GIG) innan söndag. Låter enkelt eller hur! Som svensk är man van vid att man hittar information om vilka dokument man ska ha med sig, var på flygplatsen det ligger, hur man tar sig dit och vilka öppettider de har. Framförallt om de har annorlunda öppettider nu när det är påsk. Men, det kan man glömma i Brasilien. På flygplatsens hemsida står det att det finns tre avdelningar för Policia Federal beroende på vad man har för ärende. Men mer detaljerat än så blir det inte, bara en länk till deras hemsida. Då klickar vi oss in där! Välkommen till Policia Federal, en hemsida på portugisiska som varken gör mig eller min brasilianska housemate klokare. Vi hittar ingen information som ger oss någon direkt klarhet i hur jag ska gå tillväga.

Pratade med Svenska Konsulatet här i Rio i morse och hon bekräftade att det är till flygplatsen man ska åka, Jag fick höra av en av volontärerna på min skola att man också kunde åka till Niteroi (en grannstad som tillhör Rio) och att det skulle gå smidigare att göra det där. Det hade hon på konsulatet inte hört talas om så jag vet inte om jag vågar chansa på att åka dit. Men hon rekommenderade mig att vara där tidigt (i ottan) eftersom det är många som vill samma sak som jag och man blir oftast sittande i timmar.

När jag berättade för min brasilianska housemate att jag tänkte ta bussen vid 3 tiden på morgonen tittade han på mig som att jag var från en annan planet:

- Det går inga bussar till flygplatsen då!

- Men det är den största flygplatsen i en rätt stor stad?! Borde det inte gå bussar dygnet runt?

- Nej, åk vid 5 tiden som tidigast. När går ditt visum ut?

- På söndag.

- Ja, men då har du ju hur mycket tid som helst på dig. Det här är Brasilien Anna!

/Anna

Marknad

Rio de Janeiro, 2 april

grönt

Varje morgon någonstans i Rio finns det en farmers market. Frukt, grönsaker, kött och fisk, med andra ord i princip allt man behöver för att överleva! Dessa marknader är på olika ställen varje morgon: måndagar finns det i Leme, torsdagar blir en gata runt hörnet från mig fullständigt övertagen av dessa godsaker. Kanske är det inte alltid så billigt men dyrt är det definitivt inte och allt är färskt och fullkomligt underbart. I morse pallade jag mig ur sängen och med sömndruckna ögon bar det iväg till marknaden i Leme. Där frossade jag frukt och grönt och fick till och med med mig lite fisk hem. Det är annars en sak som jag inte alls ätit här, kött och kyckling finns överallt och skinka. Fisk finns men det är inte så att Riobornas huvuddiet består av havets läckerheter. Här gillar de sitt kött och sina korvar! När jag gick förbi två fiskbilar idag på marknaden kunde jag bara inte motstå frestelsen! Så två filéer vit fisk (ca 500gr) gick på R$14 (50kr). Inte vet jag om det är superbilligt eller ej men god var den!

Totalt fick jag allt detta för runt R$32 (115kr) så med andra ord har jag det rätt bra här!

Är ni här så är det definitivt värt att gå och handla på de olika marknaderna, dels är matbutikerna trånga, bökiga och det tar en evighet att få betala. Sen finns det så otroligt mycket härliga frukter och grönsaker som är så mycket färskare och finare på marknaden än vad de är i butikerna.

Här är ett schema som jag hittade på internet. De startar på morgonen men går man dit runt 11-tiden så finns det också möjlighet att pruta lite om man känner för det!

Måndag:
R. Henrique Dumont, Ipanema.
R. Gustavo Sampaio, Leme. R. Vicente de Souza, Botafogo map.

Tisdag:
Infoshopping, Catete.
R. Barão de Macaubas, Botafogo.
Pça General Osório, Ipanema.

Onsdag:
R. Maria Eugênia, Humaitá.
Pça Edmundo Bittencourt, Copacabana.
Pça Nicarágua, Botafogo.

Torsdag:
R. Conde Lages, Glória.
R. Ronald de Carvalho, Copacabana.
Pça Nossa Sra Auxiliador, Leblon. 

Fredag:
Pça Nossa Senhora da Paz, Ipanema.
Viaduto Jardel Filho, Laranjeiras.
R. Felicio dos Santos, Santa Tereza.
Pça Santos Dumont, Gávea.

Lördag:
R. Prof. Ortiz Monteiro, Laranjeiras.
R. Frei Leandro, Lagóa.
R. Paulo Barreto, Botafogo.

Söndag:
Av. Lineu de Paula Machado, Lagóa.
Pça Tenente Gil Guilherme, Urca.
Av. Augusto Severo, Glória.
Pça Serzedelo Correia, Copacabana.

/Anna

Mitt Rio

Rio de Janeiro, 1 april

Denna stad, Rio de Janeiro. Hit kom jag med drömmar, lösa planer och utan några som helst förväntningar. När jag först kom hit var jag som i en bubbla. Tiden innan jag åkte, eller året för den delen, spenderade jag med att jobba, jobba och jobba. Dessutom så ville jag ta vara på all min tid med mina vänner, familj och få ut så mycket som möjligt av Sverige och Stockholm. Framförallt den sista tiden runt jul och nyår var helt galen för min del. På 30 timmar gick jag från att konstant ha mina dagar planerade in i minsta detalj till att vakna upp på andra sidan jorden utan några krav, måsten eller tider att passa.

När jag kom hit hade jag bokat in mig två veckor på ett hostel i Vidigal, de två veckorna flög fram utan att jag ens förstod vart de tagit vägen och ännu mindre vad jag hade gjort. Så jag bestämde mig för att stanna ett litet tag. Jag ville hinna se allt man skulle se i Rio. Samtidigt började jag fundera på vart jag skulle fira Karnevalen, Rio är dyrt. När jag nästan hade bestämt mig för att resa vidare, upp till Salvador, tillbringade jag en kväll här med nyfunna vänner och då kände jag att jag inte kunde lämna. Jag ville få ut mer av alla underbara människor jag träffat, vänner jag fått - så jag stannade.

Sen kom Karnevalen, vid det laget hade jag blivit riktigt tajt med en tjej på mitt hostel, Nasim. Hon och jag gjorde nästan allt ihop och hon var lika ivrig som jag att uppleva denna stad till max. Så vi for och flängde mellan fester, stränder, stadspuls och några sevärdheter. Vi började planera att resa vidare tillsammans men under karnevalen kände jag att jag inte var klar här. Så jag stannade.

En dag i slutet på februari, strax efter karnevalens slut, gick mitt flyttlass till Copacabana. Då flyttade jag in i en lägenhet med två andra killar, en "Carioca" (Rio-bo) och en engelsman. Kort därefter flyttade en spanjor in med så nu är vi 4st som bor ihop. Planer på att skaffa mig ett jobb började smidas och för att kunna förverkliga dem kände jag mig tvungen att lära mig språket. Så språkskolor undersöktes och jag fastnade för en som heter "Casa do Caminho". En veckas privatlektioner (10 h) följdes av 4 veckors B-kurs.

Med en vecka kvar av B-kursen är jag nu återigen i limbo. Mitt turistvisum går ut den 8e april så för att förlänga det behöver jag ta mig till den internationella flygplatsen och ansöka om ytterligare 90 dagar. Sen vet jag inte vad jag ska göra. En del av mig vill stanna här, bara ett litet tag till, men en annan del säger mig att det räcker nu. Res på dig, kapa navelsträngen och iväg och upptäck resten!

Den språkskolan jag läser på drivs för att stödja ett barnhem i Xérem, en liten stad någon timme utanför Rio. Under min tid på språkskolan har jag mött många av de volontärer som arbetar i Xérem. Nu när jag sitter här i limbo i mitt liv igen och inte kan bestämma mig för vad min nästa plan är har jag bestämt mig för att söka volontärjobb i Xérem. Skulle jag bli godtagen betyder det minst sex månader hårt arbete för en god sak. Skulle det inte hända så tror jag att jag kommer att fortsätta min resa.

/Anna

Bailey Funk-Party

Rio de Janeiro, 6 mars

Förra veckan var jag på ett Bailey funk-party i Caixas, en stad som tillhör Rio Grande, ungefär en halvtimmes bilväg från Copacabana med Nasim, Alex och hans vän Jesse. Vilken fest! När vi kom dit kändes det lite jobbigt. Som två dumma svenska tjejer som vi är hade ingen av oss haft en tanke på att ta med sig leg! Men tack vare att det fullkomligt osar "turister" om oss och med Alex charm så fick vi komma in ändå. Funk är den största musikstilen här i Rio och alla här kan dansa till det, ung som gammal. Texterna är väldigt grova och här tror jag att det är lite av en välsignelse att inte kunna språket ordentligt för annars hade man nog blivit rejält förnärmad som svensk. Det räcker med att kolla på hur alla dansar för att man ska förstå vad låten handlar om! Att skaka på rumpan så mycket som möjligt och samtidigt "sätta" sig ner är ungefär det det går ut på. Så när kvällen började och vi kommer in till en stor lokal med en hel vägg av högtalare var musiken öronbedövande. Alla har klätt upp sig till tusen med tajta klänningar, låga urringningar (brassarna gillar verkligen att visa ALLT!) höga skor och mycket smink. Själva kom vi i våra "bästa" backpacker kläder -shorts, linne och flipflops. Man kan säga att vi stod ut rätt bra i mängden.

I början kändes det lite lagom pinsamt att försöka hitta takten bland en hel massa där varje sällskap hade ett eget bord. Men ju längre kvällen fortskred och ju fler låtar vi kände igen så började vi släppa loss. När sen musiken ändrades till samba, fick vi lite mer kött på benen (vi har ju trots allt dansat samba praktiskt taget under hela karnevalen) så när det blev funk igen kunde vi slappna av lite mer och när det byttes igen och blev house (riktig Stockholms nattklubbs musik) var vi drottningar på dansgolvet och dansade så svetten rann. Efter en total urladdning blev det funk igen men då var vi så möra i benen att de knappt bar oss längre. Så några dansmoves senare begav vi oss hem och då hade klockan redan hunnit bli fyra på morgonen.

Tycker man om att dansa och vill uppleva "riktigt" brasiliansk festkultur tycker jag att man ska passa på att gå på ett riktigt bailey funk-party. Det finns över hela stan, Den vi var på ikväll var det gratis för tjejer att gå in medan killarna fick betala R$20. I söndags var jag på ett Bailey funk party i Rochina (Rios största favela) och då var det också gratis för tjejer medan killar betalade R$8. Det var dock inte alls lika roligt som det i Caixas förmodligen för att det inte var lika mycket människor där som dansade. Dessutom var det många "gringos" som var där vilket jag tror kan göra brassarna lite obekväma. När det bara har varit jag och Nasim eller om jag umgåtts med brassar själv så har det alltid varit helt annorlunda än om det har varit en stor grupp "gringos" med. 

Carnaval 2012

Rio de Janeiro, 22 februari

Jag har haft underbara dagar och än är det inte slut! Jag vet nu varför brassarna har så snygga rumpor, varför karnevalen bara infaller en gång per år men hur man ska orka att festa varje dag är fortfarande ett mysterium för mig. Dag 5 är jag helt slut och tar en ledig morgon/dag.

Under min tid här i Rio så har jag blivit väldigt bra vän med 3 andra svenska tjejer som också bodde på samma hostel. När karnevalen kom var det vi fyra som flyttade in till grannen. Innan allt festande drog igång såg jag och en av dem till att förbereda oss väl. Vi spenderade en hel kväll med att laga mat och frysa in så att vi skulle slippa spendera tid till det mellan festerna. Och det har verkligen varit mellan festerna. Man är ute hela dagarna (och kvällarna!) så det gäller att man laddar upp ordentligt med mat!

Vilka dagar jag har haft! Människorna jag har mött och den ena festen har varit bättre än den andra. Hela staden osar karneval och alla festar, dansar och är glada! Livet är helt enkelt rätt underbart just nu! 

 

Flyttar in hos grannen

Rio de Janeiro, 15 februari


Hela Rio osar karneval sen långt tillbaka. De senaste två veckorna har varit fullspäckade med "Blocos" dvs, karnevalståg som övar inför den riktiga karnevalen. Alla sambaskolor har haft uppvisningar och runt om i stan görs förberedningar inför den. Toaletter har satts upp på gatorna och under de tidigare "blocosen" har hela gator stängts av för att ge plats åt alla festglada människor. Hostelen har sedan länge varit uppbokade och trots att jag varit här i 5 veckor nu så har jag lyckats förtränga det faktum att jag inte har någon stans att bo under karnevalen. Samma fasa stod 3 andra tjejer på mitt hostel inför och tack vare att vi lärt känna "hela favelan" och att en av tjejerna har en brasiliansk pojkvän så löstes vårt problem.

Så från den ena porten till den andra ska vi nu flytta. Kvar i Vidigal. I ett rum ska vi fyra tjejer trängas med allt vårt bagage. Rummet är inte så stort och mer än en bäddsoffa finns inte. Som tur är ska vi få låna en luftmadrass av killen som äger vårt hostel så vi slipper sova i skift.

Nu känns det som att det är lugnet före stormen. Till helgen drar karnevalen igång och då gäller det att komma in i rutinen av att gå upp tidigt, ut på stan och hänga på ett bloco, hem, sova, äta och ut igen tills tidiga morgontimman innan man stupar i säng för att gå upp alldeles för få timmar senare. Vi får se hur länge man kommer att klara det, men kan brassarna så kan vi!

Många hostel tar ut mer än dubbla priser under karnevalen och ofta har de ett "karnevalpaket" där det ingår olika turer under karnevalen men det mesta betalar man ändå för boendet. BOKA I TID! för att få plats på ett bra hostel. Ofta löser det sig alltid men har man otur så får man nöja sig med att betala mycket mer än vad man kanske hade tänkt sig då allt tar slut. Jag hade som sagt tur att lära känna bra människor här i favelan och vi fyra tjejer betalar R$200 för två veckor vilket är ett fantastiskt pris. Två andra tjejer ska flytta till en lägenhet i Lapa där de betalar R$500 per skalle för en vecka. Så priserna varierar och det gäller att ha tur eller vara ute i god tid. Nu ska jag försöka knöla ner mina alldeles för många prylar i en alldeles för liten väska och ta mitt pick och pack till grannen.
Nu börjar CARNAVAL 2012!!!!

/Anna

 

En liten prisguide till mitt Rio

Rio de Janeiro, 13 februari

markand

Efter en månad här har jag börjat få ett litet hum om den här staden. Prismässigt är det nästan som hemma i Sverige. Många saker är billigare men det gäller också att veta vart man ska gå. För det går att komma undan rätt mycket billigare än vad man tror om man har lite tid och kunskap. På en månad har jag i runda slängar gjort av med ca 250 kronor per dag. I det ingår allt; mat, boende, nöjen, turer - allt! Det går definitivt att komma undan billigare än så, jag hade "semester" de första två veckorna och tänkte inte alls på vad jag spenderade. Men däremot så bor jag väldigt billigt.

Priserna här kallas Reais ($), $1 är cirka 4 SEK

Hostel
Priserna varierar ordentligt, jag betalar $20/natt vilket är billigt. Det finns ett annat hostel här i favelan som tar $45/natt. Var ute i god tid och om ni har vänner som har varit här, hör med dem, de kanske vet något bra ställe som ni inte skulle hitta till tex. Hostelworld.com (Vilket förövrigt är en utmärkt hemsida för att hitta boende runt om i världen)

Mat
Det finns många olika mataffärer. Zona Súl hittar man nästan i varje kvarter i Ipanema och Leblon. Den är dock dyr, väldigt dyr för oss resande. Priserna här är nästan likvärdiga dem i Sverige. De har erbjudanden på nästan allt vilket man kan lockas av men dessvärre gäller det bara dem som har ett Zona Súl kort. Däremot har jag hittat till en butik som heter Mundial, den ligger på Copacabana och är mycket mycket billigare. Jag och en tjej här på hostelet handlar mat ihop och första gången vi handlade på Zona Súl slutade det på $90 och när vi en vecka senare handlade på Mundial gick det på $60. I allmänhet är ägg och kyckling väldigt billigt och frukt likaså! Men att äta ute är mer eller mindre samma priser som i Sverige.

Strand
På stranden kan många kronor rulla i väg om man inte är lite vaksam. En stol kostar $4 och ett parasoll $5. Sen kommer du bli frågad flera gånger om du vill ha något att äta eller dricka och det är här pengarna försvinner! En flaska vatten kostar vanligtvis $3 men en dricka; öl/läsk kostar $4. Mycket av det som säljs på stranden går att hitta billigare inne i Centro. Men är man bara på semester en kortare stund så varför inte sponsra de som går upp och ner längs stränderna dagarna i ända?! Det skiljer trots allt inte hundralappar utan snarare en tjuga.

Metro
Ja, Rio de Janeiro har faktiskt en tunnelbana! Däremot finns det bara 2 linjer och det är inte att tänka på som resmedel hem en kväll då den stänger som senast 11 eller 12 på kvällen. Men för att ta sig genom stan på ett smidigt sätt så är den alldeles utmärkt. En enkel biljett kostar $3,10 men vet man med sig att man ska ta en buss efter så finns det vissa bussar som är knutna till metron, (det framgår av en karta i tunnelbanan) och då kan man lösa en buss/metrobiljett i stället och spara in några reais. 

Buss
Den här stan kryllar av bussar men än har jag inte lärt mig hur jag ska använda dem riktigt. Jag har åkt buss men fortfarande har jag ingen koll på vilka bussar man tar och var. Busshållplatserna är markerade med en liten gul skylt med en buss på eller av antalet människor som står i en klunga vid sidan av vägen. Bussarna visar tydligt vilket håll de ska åt, både med nummer men även med en rullande text över huvudplatserna de passerar. När man ser en buss som passar sträcker man helt enkelt ut sin hand och viftar tills man får två snabba blinkningar tillbaka av chauffören. Sen kommer det bästa: på bussen, strax bakom chauffören sitter en "konduktör" som tar betalt och släpper in dig genom en grind för att du ska komma till sätena. Plankning är alltså "out of the question" dessutom är det bra att försöka minimera antalet påsar och väskor när man åker buss då det annars kan bli ovanligt svårt att ta sig igenom grinden. Prismässigt varierar det ordentligt, från $2,75 till $12. De dyrare bussarna åker längre och har aircondition, sköna säten och allt som inte en backpacker har råd med!

Van
Vanen är definitivt mitt favoritresmedel. De är små minibussar med runt 10-15 sittplatser och så några ståplatser. Varför jag tycker om dem så mycket är för att dels är de billigast $2,50 dels kommer de hela tiden och de går hela natten (så vitt jag vet). Det man ska vara uppmärksam på dock är att viss vans, vanligtvis de svarta, är dyrare ($6) för de åker mycket längre. Sen kan också priserna bli något högre på kvällen ($2,75) eller om man åker långt. För att fånga in en van gäller samma sak som för bussarna, ställ dig vid vägen och vinka! Har de sett dig och inte är fullproppade så blinkar de oftast två gånger. 

/Anna

Hur man gör sig förstådd här

Rio de Janeiro, 5 februari

Anna

Något som är värt att tänka på är att många av Brassarna inte kan så bra engelska. Så för att lättare klara sig runt stan är det bra att kunna några små fraser.

Cuanto Costa? = Hur mycket kostar det?
Falas Ingles? = Pratar du engelska?
Onde esta ...? = Var ligger ...?
Obrigado/a! = Tack (o för killar, a för tjejer)
Desculpa! = Förlåt/ursäkta!

Ett annat tips är att lära sig uttala (och förstå!) siffrorna. Portugisiskans uttal är helt annorlunda från spanskans så även om orden är lika så kan det bli svårt att förstå när man hör någon prata. Att lära sig räkna och uttala det rätt kommer underlätta er resa genom Rio och detta land. Här i Rio har jag mött många yngre som kan engelska men de har också tillhört medelklassen eller över. Medan många äldre och många i favelan knappt kan ett ord engelska. Kan man spanska så finns det en del som kan förstå om man pratar långsamt men det är inget självklart.

Jag har aldrig riktigt blivit avsnäst här om jag har frågat efter vägen eller något men jag har märkt och hört av andra att det bästa är att försöka ta första kontakten på portugisiska. Kan personen inte engelska och man försöker förklara på väldigt dålig portugisiska så försöker de hjälpa en så gott de kan. De uppskattar verkligen ens försök att prata språket! 

/Anna

Vigidal

Rio de Janeiro, 31 januari

Utsikt

En av tanterna som bor här i Favelan (favela är kåkstäder som ofta omringar de större städerna i Brasislien) är lite galen. Sen dag ett har hon försökt prata med oss, med sin rökiga röst på portugisiska och allt vi kan göra är att säga ja, nicka och se glada ut. Trots den knappa responsen kommer hon fram till oss varje gång vi sitter på trappan utanför vårt hostel. Nu några veckor senare tror jag hon har insett att vi faktiskt inte förstår det hon säger när hon pratar portugisiska så nu har hon börjat blanda in de få englelska ord hon kan. Och vi nickar och ser glada ut. Och allt är precis som det ska vara!  För det här är Rio och här pratar folk med dig även om du inte förstår. Och du nickar, säger ja och hoppas på att kunna snappa upp något ord för då kommer du kunna säga något mer än ja till svar. 

På de tre veckorna jag bott här i Vidigal har jag "lärt känna" de flesta. Även om jag aldrig utbytt mer än ett "hej" "god dag" "god kväll" eller bara ett leende så vet alla vilka vi är. Vi blonda svenska tjejer med blå ögon står onekligen ut. Även om många brassar är väldigt ljusa, nästan blonda och vissa har ljusgröna och nästan blå ögon.

Varje morgon när vi vaknar gör vi frukost och sätter oss på trappan. Där sitter vi ibland i timmar och bara iakttar livet här. Vi ser män som kommer bärande på tunga säckar med cement(?) till något renoveringsprojekt längre upp bland husen. Barn som springer runt med blinkande plastsvärd, hundar som jagar en pojke på en cykel för allt han vill är att leka! Kvinnor som står och pratar, bärandes på småbarn. Polisen som står och ser fruktansvärt uttråkade ut med sina monstergevär hängandes över axeln. Och där sitter vi, fyra blåögda svenska tjejer i 20års åldern som inte vill vara någon annan stans i världen än just där, på vår trapp. 

/Anna

Sockertoppen

Rio de Janeiro, 24 januari

Sockertoppen

Idag hajkade jag upp för sockertoppen. 

När vi kom fram till sockertoppen var det bara att börja knata, för en som inte rört en fena på några veckor var det en chock för kroppen. Här var det ingen lugn promenad som gällde utan en mer eller mindre vertikal klättring! Stigen låg skuggad av träd som tur var för annars hade solen nog bränt sönder både var och varannans ryggar! På vägen upp såg vi de sötaste små aporna som alla kom rusande när vi gav dem lite banan. När vi kom upp till första anhalten visade det sig att biljettluckan hade stängt för lunch så vi tog lite kort, njöt av utsikten och begav oss sen ner igen. Rio är en väldigt speciell stad, den är utspridd och uppdelad av vatten, ungefär som stockholm med skillnaden att här är det ingen liten flod som avgränsar utan här är det en halv sjö i vägen. Som exempel är Rios "västerbron" 13km lång.

Ner gick det betydligt fortare och väl där slängde vi oss alla i vattnet vid praia vehermelo (den röda stranden). 

 

/Anna

Bästa kvällen hittills

Rio de Janeiro, 23 januari

Kvällssol

Igår hade jag en av de bästa kvällarna här i Rio. Jag har en kusin som har varit här i Rio några gånger så när jag berättade att jag skulle hit så skrev han till några av sina vänner här och bad dem att visa mig runt. Den jag har haft mest kontakt med heter Alex och trots att jag varit här i ca 2 veckor så har jag inte lyckats träffa honom, förens nu.

Kvällen började med att jag själv skulle försöka ta mig från mitt hostel i Vidigal till "Museo de arte Moderna" som ligger nära Centro. En van och en tunnelbana senare stod jag på perrongen och hade ingen aning om hur jag skulle gå. Så får jag syn på en ljus kille och tänker att peppar peppar så kan han engelska. Och det kunde han, han var från England och skulle själv till samma ställe som jag men han skulle vänta på några vänner utanför tunnelbanan först. (Äntligen träffade jag någon som jag verkligen kunde prata med!!!) Efter att ha väntat en stund verkar det som att hans vänner är försenade så vi gör sällskap med 3 brassar som vi hade börjat prata med utanför tunnelbanan.

Alex spelar i "Orkester Voadura" som kommer gå i karnevalen. Varje söndag övar de på gräset utanför museet och alla som vill får komma och lyssna, dricka ett par öl eller bara stå och tjöta med lite vänner. Det var precis det jag gjorde med, fast med engelsmannens vänner då. Efter mycket sms:ande och irrande runt hittade jag äntligen Alex, och trots att jag bara pratat med honom på Facebook var det som ett kärt återseende! När han hade spelat klart kom han och hängde med oss och tillslut var vi en grupp på 3 brassar, 3 argentinare, 1 norrman, 1 engelsman, 1 italienare och 2 svenskar som åkte till "Sambodoromo" - några av sambaskolornas övningsuppvisning inför karnevalen. När de satte igång så var det FEST(!), hela läktarna stod och hoppade och dansade och alla sjöng med musiken! 

/Anna

En vecka har gått

Rio de Janeiro, 15 januari

Rio

Idag promenerade jag hem från stranden själv. Utan några som helst problem. Jag trodde det skulle vara mycket svårare med säkerheten här än vad det är. Nu har jag vart här i snart en vecka utan att stöta på några som helst problem. Går man på stranden ser man många som tränar och lyssnar på sina ipods, pratar i mobilen, fotograferar etc. Visst tror jag det förekommer stölder, mer än i Sverige, men i det stora hela är det inga problem. Det är mest på kvällarna som man behöver passa sig. Att gå ut och festa med en stor väska, kamera och allt är väl inte det smartaste. Brasilianarna själva har knappt väskor med sig. Utan man tar med det allra nödvändigaste, lite pengar (kontanter, kort funkar inte) och en telefon så slipper man oroa sig över att bli av med något.

Favelan där jag bor heter Vidigal, den ligger som nästa "förort" efter Leblon och Ipanema. Människorna som bor här är väldigt lugna och trevliga. De är vanliga människor som jobbar men som inte har råd att bo på de asfalterade gatorna i stan. Många var oroliga hemma i Sverige när jag berättade att jag skulle bo här men det har inte varit några som helst konstigheter. Idag gick jag hem tidigare än de andra från stranden och när jag kom fram så insåg jag att jag glömt min nyckel. När ingen svarade på mina knackningar gick jag och köpte en Acai, en slags frusen smoothie,  och när jag kom tillbaka var det två gamla kvinnor som hjälpte mig ropa så det kom någon och öppnade dörren åt mig.

Igår var jag iväg till Corcovado med 5 killar som bor här på vårt hostel för att titta på den stora Jesus-statyn. Av alla oss är det jag som pratar bäst portugisiska, och då kan jag knappt göra mig förstådd(!) men två av killarna kan lite spanska. Utan någon direkt aning om hur man tar sig dit började vi promenera in mot staden. Efter ca 50 meter är det en van som stannar och frågar vart vi ska. Jag försöker haspla ur mig att vi ska till Jesus men vet inte hur vi ska åka och frågar om de kan köra oss en bit på vägen. Vi hoppar in och då erbjuder de sig att köra oss hela vägen fram och tillbaka för 150 reais. Efter några förvirrade minuter förstår vi vad de menar och tackar ja till erbjudandet. Det går att åka på två sätt till toppen, antingen hoppar man på ett tåg som tar en hela vägen upp till statyn, eller så gör man som vi gjorde. Tar en bil upp till "foten av toppen" där får man köpa en biljett som kostade 26,53 reais för att åka en van upp till toppen. Sen är det bara att knata upp för några trappor så står han där och blickar ut över staden. Utsikten är helt fantastisk! Men det gäller att det är fint väder annars kan man lika gärna skippa det för tydligen syns han inte om det är molnigt. Vi hade riktigt tur, dagarna innan hade det varit lite halvtrist väder med lite regn och inte alls så mycket sol, och på morgonen såg det ut som att det kanske inte skulle vara värt det men solen strålade när vi kom fram.

rio jesus

En halvtimme efter vi kommit hem började det spöregna och åska. Så planerna på en utekväll i Lapa såg först ut att gå upp i rök men efter någon timmes kraftigt regn klarnade det upp så alla här på vårt hostel satte i gång att laga en riktig festmåltid. Grillat kött, korv och kyckling med ugnsbakad potatis, ris, vitlöksbröd och sallad stod på menyn. När maten väl var klar vid 10-tiden var vi alla vrålhungriga. Några Caipirinhas, öl och "Beer-pong" senare var vi redo att göra Lapa.

Lapa på fredag- och lördagskvällar är tydligen det som gäller här. Då är det som en enda stor gatufest och alla dricker och har trevligt. Vi fastnade på en trappa och satt och sjöng med en kille med gitarr. Jag fick både en privat sambalektion och ett armband så det var med andra ord en väldigt bra kväll!

Att få en fungerande telefon har visat sig vara svårare än jag trodde. Kontantkortet var lätt att skaffa, det köpte jag dagen efter jag kom hit men sen har det varit stopp. Innan man kan använda kontantkortet måste man registrera det och för det krävs ett CPH-nummer, motsvarigheten till ett svenskt personnummer, men efter som jag inte har ett sådant har jag vart tvungen på att vänta på att en av tjejernas brasilianska pojkvän ska ha tid att hjälpa mig. När väl tillfälle gavs visade det sig att inga av de telefoner jag tagit med från Sverige vill acceptera SIM-kortet. Så nu måste jag försöka låsa upp dem eller köpa en helt ny telefon. 

/Anna

De första dagarna

Rio de Janeiro, 10 januari


Första dagarna i Rio har varit alldeles alldeles underbara! Flygresan var lång men det gick förhållandevis smidigt. Vart lite svettigt på flygplatsen i Salvador då jag trodde att jag bara hade 45min innan flyget skulle gå och kön till incheckningen gick väldigt vääldigt långsamt. Visade sig efter ett tag att tiden på min biljett var fel och flyget egentligen lyfte en timme senare. På köpet fick jag dock en vän från Österrike som numer bodde i Rio. 

Nästa lilla "hickup" kom när jag väl hade landat. Jag hade bestämt med en vän till min kusin att han skulle hämta mig på flygplatsen och köra mig till mitt hostel. Men på väg till flygplatsen gick hans bil sönder och eftersom min mobil inte fungerade så kunde han inte heller komma i kontakt med mig. Så, där satt jag och väntade på en kille jag aldrig mött och utöver några bilder på Facebook visste jag bara att han skulle ha på sig en brasiliansk fotbollströja.

Efter att ha väntat i lite mer än en timma på en fotbollströja som aldrig dök upp bestämde jag mig för att ta en taxi i alla fall. Jag hade tidigare fått berättat för mig att det kan finnas "fake-taxis" i stan och att man därför alltid ska ta en riktig registrerad taxi. På väg ut till taxiståndet frågar "taxi killen", han som hjälper folk in i taxin, mig om vart jag ska och ifall jag behöver en taxi. Jag ger honom adressen till mitt hostel och han ber mig att vänta. Strax därefter kommer han tillbaka med en man som bara pratar lite engelska och som har helt vanliga kläder. Taxikillen säger att detta är mannen som ska köra mig. På väg ner i garaget flyger många tankar igenom mitt huvud. Kommer något att hända? Varför går vi ner i garaget? Varför fick jag inte åka med någon vanlig taxi? Ser jag ut som ett lätt byte? Ska jag säga något? Men sen tänker jag att denna man ändå ser rätt lugn ut och trots mina röriga tankar har jag inte fått någon dålig magkänsla, och då brukar det vara ok. Det visade sen att min oro hade varit obefogad. Denna man visste hur man skulle åka utan några som helst problem och jag kom fram helskinnad. Väl där mötte killen från mitt hostel mig och visade mig uppför backen. Sen fick jag en lite rundtur och en nyckel innan jag slocknade i sängen.

På mitt hostel bor bara svenskar. Vanligtvis brukar jag föredra att inte vara så mycket med svenskar men denna gång har jag inget emot det. Nästa dag gick vi alla till en marknad i Centro. Marknader är ju trots allt rätt lika över hela världen - mycket är skräp men tydligen håller många av kläderna rätt bra kvalitet! På kvällen grillade vi på vårt hostel innan jag återigen stupade i säng.

Idag har varit en lugn dag. Jag har inte ens lämnat mitt hostel mer än för att gå upp och handla frukost. Mitt hostel ligger i Favelan Vidigal. För bara några år sen pågick det krig i favelorna mellan de olika gängen. Men nu har polisen gjort en stor kraftansträngning och har tagit över de flesta favelorna. Därför är det väldigt säkert här. Igen vågar göra något för då kommer polisen direkt och det är det sista de vill.

Tyvärr är det en rätt mulen dag här så planerna på att åka till Jesusstatyn fick skrotas. Det måste vara en klar fin dag för annars ser man honom inte. Istället ska vi nog ta en tur ner till Copacabana!

/Anna

Nu börjar det..

Frankfurt, 8 januari


Som ett oskrivet blad vecklar livet ut sig framför mina fötter, Jag heter Anna och är en 23 år gammal. Ända sen jag var liten har jag velat resa och upptäcka världen. Efter 3 år som makeupartist i Stockholm kände jag att det var dags. Så istället för att satsa pengarna på en bostadrätt sparade jag till en resa. Och här sitter jag nu på Starbucks Coffee i Frankfurt och väntar. Planet som ska ta mig över Atlanten går inte för ens om 11 timmar så jag har gott om tid att sitta och fundera.

Om 24 timmar landar jag i Brasilien och Rio de Janeiro och då är det dags för mig att börja klura ut hur jag ska göra det här. Jag har ingen plan. Och det är av några enkla anledningar. För det första så har jag ingen tidsplan. För det andra så känner jag att jag inte kan bilda mig en uppfattning om länderna  i från Sverige. Eftersom jag har lyxen att inte ha en tid att passa så har jag valt att inte fundera så mycket på det innan jag kommit dit. Den plan jag har är att hitta några härliga människor och resa med dem. Sen får vi se vars jag hamnar!

Jag har fått många bra tips från människor som själva varit ute och rest. Några av de bästa som jag tar med mig är:

  • Packa i en gammal väska, om du köper en ny så smutsa ned den lite så att den ser använd ut. Nytt är alltid mer intressant. 
  • Täck märken/symboler på kameror/datorer etc. som du har med. Om folk ser en svart kamera istället för en CANON  så finns det en liten chans att de inte väljer din. 
  • Ha en liten portmonä som du bara har några sedlar i. Förvara resten av dina pengar inlåsta där du bor. Om du blir bestulen, vilket du med största sannolikhet kommer bli, så vill du inte förlora allt. 
  • Om du blir rådd att ta en taxi, gör det! Det finns sannolikt en bra anledning och det är dumt att utmana ödet!
  • Skryt inte med din rikedom! Även den hemlöse i Sverige har det bättre ställt än många där, så att vifta med fina kameror etc. gör dig genast mer intressant.
  • Släpp den kvinnliga stoltheten. I Sverige är vi kvinnor väldigt självständiga och stolta. För att underlätta mitt resande så har jag blivit rådd inte leva efter principen "kann själv!" 
  •  Ett annat tips är att inte ha en för liten väska till ditt handbagage. Det misstaget har jag redan gjort och redan innan jag gick på planet hade jag hälften i famnen! 
/Anna


Populära inlägg

Instagram




    Kontaktinfo
    Service Center 0771-22 22 21
    Kontaktinfo
    Kortcenter 0200-26 60 00
    Kontaktinfo
    E-post
    Kontaktinfo
    Besök oss